Första inlägget

Detta får bli min virtuella dagbok, min plattform, mitt andrum där jag skriver ner allt som känns och tycks och tänks. Förr skrev jag bok efter bok med anteckningar, små korta berättelser, formulerade vad som skett just då som någon slags bearbetning, egen terapi för att rädda mig själv ur det där jobbiga. Precis som ett sätt att bevara självkontrollen så präntade jag ner i skrivna ord om kaoset och rädslorna. Jag vet att många gör så här. Skriver av sig för att bearbeta, bearbeta sorg, smärta, rädslor och hat, till och med glädje och kärlek och allt annat som kan vändas upp och ner och ut och in. Jag  vet också att många gör andra saker för bearbeta. Eller kanske fly. På gott och på ont finns det saker man flyr in i i tron att man ska bearbeta de saker man har varit med om, varit utsatt för. Man kanske flyr in på gymmet ut i spåret in i salen, tränar flera timmar varje dag. Man kanske frossar i mat eller rasar i kilon. Man kanske skadar sig själv, gör illa andra. Man kanske knarkar och super eller stoppar i sig  mängder med piller. Det finns så många destruktiva beteenden. Och det är lite just det här den här bloggen kommer att handla om. Om allt som  känns och tycks och tänks och hur man kan bearbeta det på ett sunt sätt. Jag vill skriva om psykist ohälsa. Jag vill prata om det där tunga bagaget  jag vet att många av oss bär på. Jag vill skriva om min egen historia och jag vill lyssna på din. Jag vill öppet dela styrkan i att hjälpas åt att bearbeta sånt som är jobbigt. Jag är 23 år gammal och jag befinner mig i en tuff kamp som förföljt mig i många år. Jag har en mamma som är alkolist och psykiskt sjuk. Jag kommer bitvis  att skriva om detta. När det känns okej och när jag känner mig redo. Men trots allt ser jag mig själv som stark och jag mår för det mesta bra. Och jag vet att många människor just nu befinner sig i värre situationer än mig. Jag vet att många människor har gått igenom svårare prövningar än mig, människor som förhoppningsvis mår bättre nu, ärrigare än tidigare men starkare i sig själva. Jag vill skriva om detta. Givetvis kommer inga personer att öppet hängas ut, inga namn kommer att nämnas. Att få vara anonym är viktigt.
Men än så länge är detta bara min virituella dagbok, min plattform och mitt andrum. Vi får se vart det landar.